Tiden går fort när man har mycket att göra!

En sån här fantastisk vinter är det vi bor i Jämtland för. 

I skogarna har det varit helt galet mycket snö, men tyvärr har det varit mycket vind så uppe på fjällen är det rätt kalt och stenigt. 

I vinter har det därför blivit mycket turer på små fjäll med fin skogsåkning. 

thumb_P1050280_1024.jpg

I januari var Gudmund med sin fru Noomi i Tansania och gjorde ett försök att gå upp på Kilimanjaro. Gudmund blev tyvärr sjuk, men Noomi kom upp hela vägen till Afrikas högsta punkt.

thumb_IMG_0733_1024.jpg

Nanna har precis slutat en vinter i Bydalen. Där hon jobbat med skidskola och guidat toppturer.

Så många turer i Oviksfjällen har det blivit.

Nanna är på väg ner från Drommen. Tyvärr har backen blivit hård och snön uppe på toppen är nästan helt borta, men i skogen du kommer ner till har snön hållit sig fin. 

thumb_IMG_1878_1024.jpg

Nu är Nanna, Gudmund och Arni-Thor på Island igen och förbereder för årets resa. Imorgon söndag kommer gänget och vi börjar resan som i fjol med en tur på Snaefellsjökull. 

Vi håller tummarna för att vädret ska bli lika magiskt som fjol och längtar efter heitapotturen som fylls efter varje dags tur.   

Så klart testar vi fjällen närmast Reykjavik medan vi är här.

Igår var vi i Skálaféll, som är ett litet skidområde en halvtimme från Reykjavik. Vi tog liften upp så långt det gick, gick upp på toppen och skidade ner i dalen på baksidan, för att sedan gå tillbaka. Under dagen räknade vi ihop att med oss var det tolv stycken som turade på fjället, väldigt kul att se att turandet växer här på Island.  

thumb_P1060748_1024.jpg

Sommaren är på väg!

Ännu än vinter har nått sitt slut, men än är inte skidåkningen över. Dock har klippor och stenblock börjat kalla, så vissa dagar för skidorna stå kvar i förrådet.

Så som ni vet sedan innan har vi varit på Island och gått på toppturer. Ett stort gäng blev vi, med tio stycken personer. 

Hela gänget nere efter ett besök på Illvidrishnjukur

Hela gänget nere efter ett besök på Illvidrishnjukur

Vi började resan med att åka ut på Snaefellsnes och gå upp på Snaefellsjökull. Tyvärr var det tokblåst på söndagen så någon topp blev det inte, men fin åkning och ännu en ny upplevelse. 

På vägen norrut stannade vi till i Borganes för att få njuta av ett varmt bad, innan några timmar i bilen skulle avverkas. 

Fem nätter bodde vi i Dalvik. I Dinnas och Helgis fantastiska hus. 100 meter till puben, för de som ville dit, 150 meter till en 10 km lång kolsvart strand, för en eftermiddags promenad och så klart fanns en Heitapottur, till alla trötta kroppar efter skidåkningen.

Middag av vår egen kock Arni-Thor

Middag av vår egen kock Arni-Thor

Vi kom upp på fyra toppar, på nordlandet, alla ute på Tröllaskagi. 

Toppar med utsikt ut över havet är något alldeles magiskt. Att se det dramatiska ostrukturerade lanskapet, med alla toppar, ingen den andra lik. Att kolla på bergsformationer, det blir man aldrig trött på. Dessa häftiga formationer, som bara blev som det blev, de fascinerar alltid lika mycket.

En vecka med nästan bara solsken och puder blev det. Island visade sig verkligen från sin bästa sida. 

Stefan på väg ner, i en av drömsluttningarna, mot de andra.

Stefan på väg ner, i en av drömsluttningarna, mot de andra.

Påsk i Norge i år igen, men detta år blev det Sunnmörsalperna. Här snackar vi fjälltoppar!  

Vi utgick från Örsta, där vi hyrt en Hytte i en vecka. Att välja toppar i Sunnmöre är lite annorlunda än Romsdalen, där är topparna brantare, speciellt på slutet. Och före för klätterturer var det inte riktigt. Då snöförhållandena var lite ostabilt.

Vi tog oss upp på fyra toppar och hade fint före alla dagar, tack vare att det snöade nästan varje natt. 

Fika paus, på väg upp på Skårasalen

Fika paus, på väg upp på Skårasalen

Men som sagt nu börjar solen värma och gräset grönska, så även fast skidföret består börjar klippor och block locka. 

Under Valborg var Nanna med ett gäng vänner till Åland och bouldrade. Det är fantastiskt härligt att vara där. Glesa tallskogar, klipphällar och vyer ut över havet. 

Vinter = Topptur

En konstig vinter har vi fått. Varmt, kallt, varmt, kallt! Kan det någonsin bestämma sig?

Såklart försöker vi vara ute på tur så mycket vi bara kan och njuta av den snön vi har. Nanna har börjat läsa kurser inom kost och träning. Gudmund är och fiskar nästan varje dag i ur och skur.

Gudmund och Noomi var uppe i Jorm i norra Jämtland, under en vecka, då Ola och Elin på Rid i Jorm behövde hjälp under utbildningen av Naturvärdar. Efter utbildningsdagarna stannade de kvar och utforskade fina toppturer i området.

Förra helgen var Nanna i Storulvån med Fjellpuls under öppningshelgen. Då kom det äntligen lite snö. En bra grund som vi hoppas ska byggas på så vi kan åka skidor långt in i maj. 

 

Under våren har vi en del äventyr inplanerade. Påsk i Sunnmöre i Norge, en långtur i Kebnikaise, årlig resa till Lyngen, bouldering på Åland, men först blir det toppturs resa till Island.

Island - sagornas land

För första gången anordnar vi en resa dit. Med som guider är Nanna och Gudmund. Under resan följer även vår vän Arni-Thor med som kock. Arni-Thor är en gammal vän till Gudmund. Deras föräldrar var nära vänner och under åren Gudmund var tränare för Islänska alpina damlandslaget, var han även tränare för klubben där Arni-Thor åkte. Med på resan är alltså två före detta världsåkare. Perfekt läge att få tips om åkningen. Arni-Thor jobbar idag på Sir Winston i Östersund och på Verkö slott ute i Storsjöns skärgård. Han lagar fantastisk mat, som vi ska få njuta av i hela veckan. 

Resan kommer starta ute på Sneafellsnes där vi ska gå upp på vulkanen, Snaefellsjökull. Snaefellsjökull är ett fjäll som drar blickarna till sig, med sin placering, helt själv längst ut på udden, sticker det upp rätt ur havet. Vid klara dagar kan man se Snaefellsjökull ända från Reykjavik.

Efter Snafellsnes kommer vi åka upp till norra Island, till Dalvik. Runt Ejafjördur, fjorden där Dalvik ligger, finns det 500 olika toppar att bestiga. Varje dag styr vi skidorna mot en ny topp, med nya vyer och backar att susa ner för.

Spanien alltid lika ljuvligt!

Tre veckor blev det totalt denna gång. Varför ska man alltid tycka att det är för kort?

Först åkte vi med ett stort gäng från Östersunds Klätterklubb upp till Abella de la Conca, till Nic och Ella. 

Abella är en pytteliten by som ligger på en bergssluttning i norra Katalonien. I Abella finns fantastisk klättring för alla årets årstider. Här finns även fin löpning, vandring och cykling. Har du aldrig sett en gam borde du åka hit. Det finns hundratals. 

Under de två veckorna i Abella bestämde Nanna och Gudmund sig för att testa olika klippor. De var till Vilanova de Meia, Collegats, La Pauta, Les Pendreras, Terradets, Abella de la Conca, och Cubels. 

Den 19 november åkte nästan alla hem till Östersund igen. Men Nanna och Gudmund åkte vidare söder ut till Chulilla som ligger väster om Valencia. 

Chulilla ligger väldigt häftigt. Byn ligger i en svacka som är starten på en flera kilometer lång kanyon. På en sidan av byn som blir ena backen finns en borg uppbyggd. Borgen har bara en vägg då resterande sidor är stup ner i kanyonen. Hit flydde byborna då rövare kom för att plundra byn. 

I Chulilla är lederna långa och jämna (ta med ett 80 meters rep!), vi hade 77,3 cirka. Så nästan alla leder gick att klättra. 

Den absolut häftigaste väggen heter Choreras (tufa på spanska) och här finns det tufor, gigantiska sådana! På nästan alla leder är det någon typ av formation, mångas av lederna ger överraskningar i hur berg kan forma sig. 

15224627_10155587027567178_805478271_o.jpg

Vi bodde på El Altico som drivs av den starke klättraren Pedro Pons. Vill du ha tips på leder kan du alltid fråga honom. Huset ligger otroligt fint uppe på en höjd med utsikt ner i kanyonen. 

I byn finns mindre affärer att handla på, bageri och barer. 

Tyvärr hade vi lite regnigt hela vecka, men mycket av klättringen håller sig torr i regnet. Det kan vara slutet på leder som blir blöta. Trots det lite tråkiga vädret blev det mycket klättring och riktigt mycket fin klättring. Det blir nog en till resa hit!

Efter att ha varit tillbaka i Sverige i två veckor åkte Nanna på nordiska mästerskapen i Haugesund i Norge i helgen. En kul och välordnad tävling, tycker Nanna. Med hem i väskan kom en bronsmedalj.

foto: Norska Klatreforbundet 

foto: Norska Klatreforbundet 

Redan slut på höst?

Ojoj. Vad det kan vara svårt att få till att skriva blogginlägg utan stora mellanrum. 

Hösten är nästan över för oss uppe i Östersund. Under den har det hänt en hel del saker. Men först tar vi sommaren.

Nanna inledde sommaren med en resa tillsammans med Röjk Superwear, till Marocko. Mycket resande fram och tillbaka i landet blev det, men det gjorde att de fick se mycket på kort tid. En eftermiddags klättring blev det i Gorge de Todra, dromedarridning i Sahara och självklart luktades det på kryddor och provgicks på mattor.

En kort sväng hem till Sverige, sen for hon ner till Portugal, till ISMF´s (International skimountenering federation) årsmöte. Mycket lärorikt och otroligt kul att få träffa engagerade människor från andra länder, tycker Nanna.

På hemmaplan gjordes endel småjobb, putsning av fönster på Länsförsäkringar i Östersund, montering av rasnät i ett hål för dammluckor vid Stora Stensjön, bygge av klättervägg åt Diös och Naturkompaniet i Östersund och ett besök till Maurliden. 

Geir och hans flickvän Caroline var ute på Europa äventyr. Första stoppet blev Österrike, där de gick upp på högsta toppen, Grossglockner 3798 mö.h. Innan gick det även upp på två andra 3000 meters toppar, Kreuzspitze 3454 mö.h. och Hinterer 3470 mö.h. De begav sig sedan till Kroatien för lite bad i havet, vidare till Budapest, Bratislava och slutligen Wien. 

 Geir blev i början av sommaren färdig med sin kandidatexamen och är nu på praktik i London. I ett år ska han vara på arkitekt- och konstruktionsbyrån BuroHappold.

 

Gudmund var en månad på Island tillsammans med sin storebror Örn. De två och även Noomi och lillebror Stig tog båten från Hirtshals i Danmark till Seidisfjördur. Vilket är en resa på 48 timmar. På Island har de träffat släkt, badat, gått på topptur, men mestadels dragit upp storfiskar runt om hela ön.

IMG_0004.JPG

Hösten startades med sol och jobb. Under två veckor var vi i Mattmar utanför Östersund och tjärade kyrkans tak. Spåntaket på Mattmars kyrka är ca 190år gammalt.

Gudmund åkte ner till Aspabruk och Bäckhammarsbruk och besiktigade rökgasgångarna under driftstoppen. Han har även varit i Bulgarien på IKAR-konferens (Internatonella kommiten för alpinräddning). 

I slutet av september hade vi en sportklätterkurs med fyra glada och entusiastiska tjejer. En dag på Frösöberget och en dag på Stugberget.

Nanna har varit iväg på en Sverige Cup i bounder och är precis hemkommen från SM-helg i Göteborg. Där tävlades det i lead, boulder, speed och dyno. Bästa placering var i dyno där hon slutade på en andraplats. 

Om en vecka åker Gudmund och Nanna iväg till Spaninen för tre veckors kalkstensklättring. Så nästa inlägg blir om hur fantastiskt det är att åka på klätterresa i november.  

April fylls med turer

Är inte April och påsk den finaste perioden i fjällen. Solen börjar värma, snön kan fortfarande vara fin och dagarna är långa.

Vår april fylls med helger och dagar till fjälls, en vecka i Romsdalen har det blivit, en Toppturshelg i Snasahögarna, en långtur i Sylarna och mer ska det väl bli.

Romsdalen

Då boendet vi brukar bo i redan var bokat fick vi hitta ett annat. En stuga i Vengedalen blev det, med en helt otrolig utsikt över Vengetind. Varje dag blev det en tur, sex turer och fem toppar. Tyvärr var det inte något kanonföre, men vad gör väl det när man är på en av världens vackraste platser.  

Påväg upp på Tarlöysa, en inte så svår topp, med otroligt fin vy ut mot Molde.

Påväg upp på Tarlöysa, en inte så svår topp, med otroligt fin vy ut mot Molde.

Toppturshelg i Snasahögarna

Dessa inte så stora men ack så fina fjäll, med jämna fina sluttningar att susa ner för. Och det var precis vad vid gjorde på den lilla nysnö som kommit.

Denna helg kan man kalla lyxhelg. Åka till Enaforsholms Fjällgård äta deras fantastiska middag. Börja dagarna med frukostbuffe, vara hela dagen på fjället komma hem, basta och avsluta med en sådan lika fantastisk middag igen.

På toppen av Lill Snasen

På toppen av Lill Snasen

 

Långtur i Sylarna

Första för Nanna, men femte för Gudmund, att gå nästan ett helt dygn i sträck.

Vi startade 22.40 på Storulvån, klockan 03.00 var vi på Fruntimmersklumpens topp, där efter gick vi upp på Herrklumpen, Kläppen, Sydskalstöten. Just när turen skulle vända efter susandet ner från Kläppen och upp mot Sydskalstötens topp, gick solen upp långt där borta.

Vid åttatiden satt vi under Tempelpinaklarna och startade köket för att koka upp vatten till morgon gröten och chokladkaffet.

Soluppgång vid foten till Sydskalstöten.

Soluppgång vid foten till Sydskalstöten.

 

Klart man började bli lite mör efter 9 timmars aktivitet, när kroppen egentligen är van att få ligga i sängen och mysa. Men saknad av sömn fanns, tro det eller ej, knappt och kom inte heller under hela dagen. En konstig känsla, men kan det ha varit för att solen lyste så fint ovanför oss hela dagen.

Klockan nio började vi röra oss mot nästa mål, Syltraversen. Upp och över alla pinaklar. Upp på Jämtlands högsta topp, Storsola. Ner en bit, och upp igen. Mestadels en lång vandring, men också klättring och lite skidåkning emellanåt.

Denna helg var helt magisk i fjällen och vi såg säkert ett 30-tal människor, nere i dalarna mellan topparna, ute på dagsturer.

Vandring och klättring över Tempelpinaklarna.

Vandring och klättring över Tempelpinaklarna.

 

Vi hade bestämt sen innan att om vi hann skulle vi följa hela Sylmassivet in på en rygg in i Norge igen, efter Lill Sylen och det gjorde vi.

Efter alla dessa timmar fick vi äntligen en lång jämt otroligt fin backe med minst en decimeter nysnö. Vi bara njöt.

Men ack för kort.  Väl nere på platten hade vi ca 15 km tillbaka till bilen. Några kilometer skejtades bort illa kvickt, sen blev det en liten fikapaus. Hur lång tid skulle det nu ta tillbaka till bilen? När man gjort allt det roliga, men ändå måste. Tävlingsmänniskor som vi båda är, så blev vi såklart taggade. Nanna trodde att det skulle ta en timme och Gudmund fyra. Två timmar, inklusive fikapausen, tog det. Nu kan vi säga att det kändes i benen, i hela kroppen, man var helt slut.

Bli nu inte avskräckta. Detta är något alla borde göra, i alla fall gå en hel natt. Såklart är det alltid en upplevelse att se en fin stjärnhimmel, norrsken och en fin soluppgång. Men att gå i becksvarta mörkret i flera timmar och sedan börja se att det ljusnar svagt lite i taget. Från svart, till mörkblått, till ljusblått, till lite vitt och sen orange, röd och slutligen en helt blå himmel med ett stort gult klot på sig. Det är något alldeles speciellt.

En otroligt fin avslutning.

En otroligt fin avslutning.

 

Nanna och Gudmund var även med i ett radioprogram under påskhelgen. Programmet heter Ute och sänds i P1. Där pratar vi om klättring och vad det är för oss. 

Ett nytt fokus

  Jämtlands Klättercenter har de senast åren ägnat sig mestadels åt klätterarbeten och fallskyddskurser. Detta är så klart inget vi ska sluta med då det fortfarande är ett arbete vi gillar och har mycket erfarenhet inom.

 Vad vi nu kommer fokusera mer på, som vi även ägnat oss åt förr, är guidning och kurser inom topptur och klättring.

  Större delen av vår fritid går åt till att hänga vid klipporna eller springa upp på toppar och leta puder. Något som vi älskar och helst alltid vill göra. Så varför inte göra det mer och dela med oss av våra kunskaper.  

  Här kommer vi skriva om vad vi gör. Om olika aktiviteter, uppdrag och events som vi är delaktiga i.