April fylls med turer

Är inte April och påsk den finaste perioden i fjällen. Solen börjar värma, snön kan fortfarande vara fin och dagarna är långa.

Vår april fylls med helger och dagar till fjälls, en vecka i Romsdalen har det blivit, en Toppturshelg i Snasahögarna, en långtur i Sylarna och mer ska det väl bli.

Romsdalen

Då boendet vi brukar bo i redan var bokat fick vi hitta ett annat. En stuga i Vengedalen blev det, med en helt otrolig utsikt över Vengetind. Varje dag blev det en tur, sex turer och fem toppar. Tyvärr var det inte något kanonföre, men vad gör väl det när man är på en av världens vackraste platser.  

Påväg upp på Tarlöysa, en inte så svår topp, med otroligt fin vy ut mot Molde.

Påväg upp på Tarlöysa, en inte så svår topp, med otroligt fin vy ut mot Molde.

Toppturshelg i Snasahögarna

Dessa inte så stora men ack så fina fjäll, med jämna fina sluttningar att susa ner för. Och det var precis vad vid gjorde på den lilla nysnö som kommit.

Denna helg kan man kalla lyxhelg. Åka till Enaforsholms Fjällgård äta deras fantastiska middag. Börja dagarna med frukostbuffe, vara hela dagen på fjället komma hem, basta och avsluta med en sådan lika fantastisk middag igen.

På toppen av Lill Snasen

På toppen av Lill Snasen

 

Långtur i Sylarna

Första för Nanna, men femte för Gudmund, att gå nästan ett helt dygn i sträck.

Vi startade 22.40 på Storulvån, klockan 03.00 var vi på Fruntimmersklumpens topp, där efter gick vi upp på Herrklumpen, Kläppen, Sydskalstöten. Just när turen skulle vända efter susandet ner från Kläppen och upp mot Sydskalstötens topp, gick solen upp långt där borta.

Vid åttatiden satt vi under Tempelpinaklarna och startade köket för att koka upp vatten till morgon gröten och chokladkaffet.

Soluppgång vid foten till Sydskalstöten.

Soluppgång vid foten till Sydskalstöten.

 

Klart man började bli lite mör efter 9 timmars aktivitet, när kroppen egentligen är van att få ligga i sängen och mysa. Men saknad av sömn fanns, tro det eller ej, knappt och kom inte heller under hela dagen. En konstig känsla, men kan det ha varit för att solen lyste så fint ovanför oss hela dagen.

Klockan nio började vi röra oss mot nästa mål, Syltraversen. Upp och över alla pinaklar. Upp på Jämtlands högsta topp, Storsola. Ner en bit, och upp igen. Mestadels en lång vandring, men också klättring och lite skidåkning emellanåt.

Denna helg var helt magisk i fjällen och vi såg säkert ett 30-tal människor, nere i dalarna mellan topparna, ute på dagsturer.

Vandring och klättring över Tempelpinaklarna.

Vandring och klättring över Tempelpinaklarna.

 

Vi hade bestämt sen innan att om vi hann skulle vi följa hela Sylmassivet in på en rygg in i Norge igen, efter Lill Sylen och det gjorde vi.

Efter alla dessa timmar fick vi äntligen en lång jämt otroligt fin backe med minst en decimeter nysnö. Vi bara njöt.

Men ack för kort.  Väl nere på platten hade vi ca 15 km tillbaka till bilen. Några kilometer skejtades bort illa kvickt, sen blev det en liten fikapaus. Hur lång tid skulle det nu ta tillbaka till bilen? När man gjort allt det roliga, men ändå måste. Tävlingsmänniskor som vi båda är, så blev vi såklart taggade. Nanna trodde att det skulle ta en timme och Gudmund fyra. Två timmar, inklusive fikapausen, tog det. Nu kan vi säga att det kändes i benen, i hela kroppen, man var helt slut.

Bli nu inte avskräckta. Detta är något alla borde göra, i alla fall gå en hel natt. Såklart är det alltid en upplevelse att se en fin stjärnhimmel, norrsken och en fin soluppgång. Men att gå i becksvarta mörkret i flera timmar och sedan börja se att det ljusnar svagt lite i taget. Från svart, till mörkblått, till ljusblått, till lite vitt och sen orange, röd och slutligen en helt blå himmel med ett stort gult klot på sig. Det är något alldeles speciellt.

En otroligt fin avslutning.

En otroligt fin avslutning.

 

Nanna och Gudmund var även med i ett radioprogram under påskhelgen. Programmet heter Ute och sänds i P1. Där pratar vi om klättring och vad det är för oss.